Sent ska syndaren vakna sägs det. Jag har gjort så gott jag kunnat för att glömma bort matchen mot IFK Sundsvalls bilaga och har lyckats ganska bra. Här kommer ändå ett försök till en After Game:

Efter en topp insatts i omgången innan mot Sund när det kändes som jag tränade ett riktigt bra division tre lag så kom ”Hangover 1.0” till Släda. Framförallt under den första halvleken där de bra prestationerna som gladde publiken mot Sund var utbytta till katastrofala beslut och taskiga ingripanden. Ett tag trodde jag att det var FCZ som gjorde säsongsdebut men det var mina kära pojkar som gjorde så gott dom kunde för dagen.

Eller som Erik Boman sa, ”Alla hade käkat valium”. Ja, det såg faktiskt ut som de.

I den andra halvleken uppträdde vi betydligt bättre och flyttade fram trupperna betydligt och slog oss till ro på IFKs planhalva, det enda som saknades var skärpan framför mål. Segermålet kom dock i den 75e minuten och det var Jonte som gjorde det i öppen kasse efter att dragit målvakten på Mawes smörpassning som skar som en kniv i IFKs backlinje.

Som tidigare nämnts ett antal gånger så var det ingen bra insatts av oss men vi gjorde tillräckligt för att bärga tre poäng och det är starkt att vinna även när man spelar dåligt. Det är ungefär de vi tar med oss till nästa match.

På lördagen blev det sedan en liten avslutningsskiva ute på Näsudden i Familjen Axelssons sommarslott. En fantastiskt trevlig tillställning där Dan Jonsson brände, eller jag menar grillade allas kött. Trekamp stod på schemat med exalterande grenar så som kubb, pilkastning och frågesport. Andra minnesvärda delar av kvällen var att Patrik Kerttu blev inkilad, vacker sång höll hela Tranviken vakten och André Grim fick äntligen uppleva en riktig lagfest.

 

 Macke, nöjd och glad med lite föda på tallriken

 

 

 

 

 

Anton, lika stilig som vanligt